Yoon, Jiyoon; Onchwari, Jacueline Ariri (2006). Teaching young children science: Three key points. Early childhood educational journal 33:6 p 419-423.
Inledningsvis lyfter Yoon och Onchwari (2006) det faktum att barns hjärnor har stora utvecklingsmöjligheter redan i tidig ålder i naturvetenskap därför är det centralt att erbjuda en berikande miljö. Författarna menar dock att flertalet nyexaminerade lärare känner sig mindre förberedda och anser det svårt att lära ut naturvetenskap. Att läraren inte har tillräcklig med kunskap om ämnet som de undervisar i bidrar till att undervisningen blir mer ytlig. Yoon och Onchwari belyser tre nyckelpunkter för att lära unga barn naturvetenskap, dessa är kunskap om barns utveckling och lärande, kunskap om individuella skillnader och kunskap sociala och kulturella sammanhang som barn lever i. Första nyckelpunkten involverar lek och det är det bästa och naturligaste sättet att lära sig. De lärare som arbetar med barn bör ha kunskap om deras utvecklingsstadier enligt författarna. Barnens omedelbara omgivning och intresse ska spegla lärandesituationerna. Vuxna behöver förstå att barn är aktiva kunskapssökare och är nyfikna på att se och utforska sin omgivning. Andra nyckelpunkten belyser de vuxnas ansvar att beakta hur varje barn i verksamheten lär sig på optimalaste sätt detta kan man göra genom att utforma experimenten så att de stimulerar barnens alla sinnen. Erfarenhet, miljö, kultur och de ekonomiska förutsättningarna som finns runt barnen hör till den tredje nyckelpunkten.
Enligt instruktionsmodellen 5E i Yoon och Onchwari (2006) (engagement, exploration, explanation, elaboration och evaluation) behöver läraren inte vara expert på ämnet uppfattar vi det som. Modellen ger läraren ett tillfälle som bidrar till att barnen utvecklar sin medfödda nyfikenhet, problemlösning och kunskaper om naturen. Lärarens frågeteknik har betydelse för barns lärande, det är bra att utmana men ändå vägleda barnen i diskussionsmiljöer. Enligt Yoon och Onchwari behöver läraren förstå att förskolebarn måste gå igenom stadiet av intuitiva tankar före dem kan tänka logiskt när de blir äldre.
Egna reflektioner utifrån Jiyoon Yoon och Jacqueline Ariri Onchwaris artikel
Vi ställer oss frågande till författarnas positiva syn på Piagets stadieteorier samtidigt som barns individuella skillnader förespråkas. Att ha stadierna som utgångspunkt känns begränsande. Vi antar att lärare i verksamheten lägger stort fokus på matematik och svenska på grund av deras oro för att de ”viktiga” ämnen ska ”falla bort” och för deras bristande ämneskunskaper i naturvetenskap. Naturvetenskapen kan skrämma en del lärare eftersom det ofta finns ett rätt och en del fel svar förmodar vi.
Garbett, Dawn (2003). Science Education in early Childhood Teacher Education: Putting Forward a Case to Enhance Student Teachers’ Confidence and Competence. Research in science education 33 p 467-481
Artikeln vi läst handlar om en studie bland lärarstudenter som skall arbeta i skolans tidiga år. Det som studerats är studenternas ämneskunskaper och attityder till de ämnen som de kommer att undervisa i. Innan testet fick de själva uppskatta sina kunskaper inom de olika ämnena och förutspå hur deras attityder till ämnena skulle påverka deras sätt att undervisa. Studien visar att lärarstudenterna i studien överskattade sina förmågor.
Garbett (2003) förespråkar att läraren behöver ha goda ämneskunskaper och vara en skicklig pedagog för att kunna skapa bra lärandetillfällen. För att kunna fokusera på pedagogiken krävs det att läraren har goda ämneskunskaper och för att på så sätt kunna lägga fokus på elevernas lärande och uppmärksamma elevernas erfarenheter inom ämnet. Ju mindre kunskaper läraren har inom ämnet ju mer styrande blir denne i sin undervisning. Garbett förespråkar en konstruktiv pedagogik där eleverna är styrande, vilket är svårt om man som lärare har bristande ämneskunskaper. Läraren skall bidra genom sin kunskap och stötta barnen genom att motivera, engagera och utmana dem genom att ställa relevanta frågor vilket enligt Garbett kräver en god ämneskunskap av läraren. Vidare menar Garbett att elevernas lärande blir störst då de får utforska, upptäcka, diskutera och argumentera kring sina åsikter och tankar kring ämnet. Undervisningen bör därför bygga på ett socialt samspel mellan eleverna.
Egna reflektioner utifrån Dawn Garbetts artikel
I de svenska läroplanerna (Lpo-94 och Lpfö-98) beskrivs att eleverna skall lära i ett socialt samspel vilket vi menar går hand i hand med Garbetts tankar. Vi upplever att djupa och breda ämneskunskaper är viktiga för lärare då det är en förutsättning för att kunna göra ett bra urval inom ämnet. Om man inte vet vad man har att välja på, hur skall man då kunna göra ett bra urval? För att kunna svara på barnens frågor måste man själv sitta inne med kunskap, eller veta vart den finns att hämta, annars, medvetet eller omedvetet, underviker man situationer där sådana frågor uppstår. Som lärare kan man inte kunna allt men man måste då våga utforska tillsammans med eleverna. Sjöberg (2005) menar att lärarens attityd till naturvetenskap kan påverkar sättet man undervisar på. Då man som lärare känner att man inte behärskar ämnet är det lätt att vara styrande i sin undervisning och inte våga utforska ämnet tillsammans med eleverna.
Slutsats
Vi menar att en blandning av ämnesteoretiska kunskaper och undervisningsmodeller är det bästa för att möjliggöra barnens lärande. Läraren bör vara medveten om vilka elever han eller hon har framför sig, undervisningen bör vara bred för att klara att möta alla elever. Det sociala samspelet mellan elever ska stå i fokus då det kan bli ett givande lärande.
Inledningsvis lyfter Yoon och Onchwari (2006) det faktum att barns hjärnor har stora utvecklingsmöjligheter redan i tidig ålder i naturvetenskap därför är det centralt att erbjuda en berikande miljö. Författarna menar dock att flertalet nyexaminerade lärare känner sig mindre förberedda och anser det svårt att lära ut naturvetenskap. Att läraren inte har tillräcklig med kunskap om ämnet som de undervisar i bidrar till att undervisningen blir mer ytlig. Yoon och Onchwari belyser tre nyckelpunkter för att lära unga barn naturvetenskap, dessa är kunskap om barns utveckling och lärande, kunskap om individuella skillnader och kunskap sociala och kulturella sammanhang som barn lever i. Första nyckelpunkten involverar lek och det är det bästa och naturligaste sättet att lära sig. De lärare som arbetar med barn bör ha kunskap om deras utvecklingsstadier enligt författarna. Barnens omedelbara omgivning och intresse ska spegla lärandesituationerna. Vuxna behöver förstå att barn är aktiva kunskapssökare och är nyfikna på att se och utforska sin omgivning. Andra nyckelpunkten belyser de vuxnas ansvar att beakta hur varje barn i verksamheten lär sig på optimalaste sätt detta kan man göra genom att utforma experimenten så att de stimulerar barnens alla sinnen. Erfarenhet, miljö, kultur och de ekonomiska förutsättningarna som finns runt barnen hör till den tredje nyckelpunkten.
Enligt instruktionsmodellen 5E i Yoon och Onchwari (2006) (engagement, exploration, explanation, elaboration och evaluation) behöver läraren inte vara expert på ämnet uppfattar vi det som. Modellen ger läraren ett tillfälle som bidrar till att barnen utvecklar sin medfödda nyfikenhet, problemlösning och kunskaper om naturen. Lärarens frågeteknik har betydelse för barns lärande, det är bra att utmana men ändå vägleda barnen i diskussionsmiljöer. Enligt Yoon och Onchwari behöver läraren förstå att förskolebarn måste gå igenom stadiet av intuitiva tankar före dem kan tänka logiskt när de blir äldre.
Egna reflektioner utifrån Jiyoon Yoon och Jacqueline Ariri Onchwaris artikel
Vi ställer oss frågande till författarnas positiva syn på Piagets stadieteorier samtidigt som barns individuella skillnader förespråkas. Att ha stadierna som utgångspunkt känns begränsande. Vi antar att lärare i verksamheten lägger stort fokus på matematik och svenska på grund av deras oro för att de ”viktiga” ämnen ska ”falla bort” och för deras bristande ämneskunskaper i naturvetenskap. Naturvetenskapen kan skrämma en del lärare eftersom det ofta finns ett rätt och en del fel svar förmodar vi.
Garbett, Dawn (2003). Science Education in early Childhood Teacher Education: Putting Forward a Case to Enhance Student Teachers’ Confidence and Competence. Research in science education 33 p 467-481
Artikeln vi läst handlar om en studie bland lärarstudenter som skall arbeta i skolans tidiga år. Det som studerats är studenternas ämneskunskaper och attityder till de ämnen som de kommer att undervisa i. Innan testet fick de själva uppskatta sina kunskaper inom de olika ämnena och förutspå hur deras attityder till ämnena skulle påverka deras sätt att undervisa. Studien visar att lärarstudenterna i studien överskattade sina förmågor.
Garbett (2003) förespråkar att läraren behöver ha goda ämneskunskaper och vara en skicklig pedagog för att kunna skapa bra lärandetillfällen. För att kunna fokusera på pedagogiken krävs det att läraren har goda ämneskunskaper och för att på så sätt kunna lägga fokus på elevernas lärande och uppmärksamma elevernas erfarenheter inom ämnet. Ju mindre kunskaper läraren har inom ämnet ju mer styrande blir denne i sin undervisning. Garbett förespråkar en konstruktiv pedagogik där eleverna är styrande, vilket är svårt om man som lärare har bristande ämneskunskaper. Läraren skall bidra genom sin kunskap och stötta barnen genom att motivera, engagera och utmana dem genom att ställa relevanta frågor vilket enligt Garbett kräver en god ämneskunskap av läraren. Vidare menar Garbett att elevernas lärande blir störst då de får utforska, upptäcka, diskutera och argumentera kring sina åsikter och tankar kring ämnet. Undervisningen bör därför bygga på ett socialt samspel mellan eleverna.
Egna reflektioner utifrån Dawn Garbetts artikel
I de svenska läroplanerna (Lpo-94 och Lpfö-98) beskrivs att eleverna skall lära i ett socialt samspel vilket vi menar går hand i hand med Garbetts tankar. Vi upplever att djupa och breda ämneskunskaper är viktiga för lärare då det är en förutsättning för att kunna göra ett bra urval inom ämnet. Om man inte vet vad man har att välja på, hur skall man då kunna göra ett bra urval? För att kunna svara på barnens frågor måste man själv sitta inne med kunskap, eller veta vart den finns att hämta, annars, medvetet eller omedvetet, underviker man situationer där sådana frågor uppstår. Som lärare kan man inte kunna allt men man måste då våga utforska tillsammans med eleverna. Sjöberg (2005) menar att lärarens attityd till naturvetenskap kan påverkar sättet man undervisar på. Då man som lärare känner att man inte behärskar ämnet är det lätt att vara styrande i sin undervisning och inte våga utforska ämnet tillsammans med eleverna.
Slutsats
Vi menar att en blandning av ämnesteoretiska kunskaper och undervisningsmodeller är det bästa för att möjliggöra barnens lärande. Läraren bör vara medveten om vilka elever han eller hon har framför sig, undervisningen bör vara bred för att klara att möta alla elever. Det sociala samspelet mellan elever ska stå i fokus då det kan bli ett givande lärande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar