Jag måste hålla med Lisa och ställer mig frågan vad jag egentigen gjorde under NO-lektionerna i skolan. På ett sätt blev det om möjligt ännu tydligare efter dagens föreläsning med Krister Karlsson... Hur mycket av det han föreläste borde man egentligen ha förkunskaper i? Under föreläsningens gång pendlde jag mellan att vara ett stort frågetecken och mellan aha-upplevelser och tillfredställelsen att faktiskt förstå vad alla streck och små bokstäver faktiskt stod för :o). Som en klok klasskamrat sa så kan jag ju mer efter föreläsningen än innan, vilket är positivt. Jag måste nog motvilligt erkänna att jag är (eller kanske snarare var) en av de där som har en negativ inställning till naturkunskap, förutom biologi i likhet med Garbetts undersökning. Jag har nu börjat inse att en sådan inställning förmodligen kan komma att påverka mig och min framtida undervisning mer an jag tidigare trott. Jag har helt enkelt bestämt mig för att sluta säga att jag inte tycker om (okej jag kanske har uttryckt det som ett hat, men men) och att jag inte förstår naturkunskap och istället byta det till den inställning jag vill att "mina" barn och elever ska ha nämligen en nyfikenhet för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar, det är faktiskt ganska spännande. Vi får se hur långt mina nya insikter kan ta mig in i naturkunskapens värld...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känns skönt att jag inte är ensam om mina tankar. Jag är så fascinerad av människor som kan så mycket och brinner så för sitt ämne! Själv accepterar jag många gånger att det är på ett visst sätt (gällande naturvetenskap) utan att direkt reflektera över varför det är så och bakomliggande faktorer. Detta ska det bli ändring på. Håller med dig Maria och ska också se naturvetenskap som något roligt och utmanade! För finns det något tråkigare än att ha en lärare som inte kan eller inte är intresserad av sitt ämne?! Vi kan påverka, den chansen/möjligheten ska vi ta vara på.
SvaraRadera