(Inlaggt av Anna och Maria. Bättre sent än aldrig...)

Genomförande av experiment i förskolan

Det var en förskola i västra Götalands län och barnen var i åldrarna 4 till 5 år gammal. Barnen var indelade i grupper om två och vi hade 4 barn i varje grupp. Barnen var blandade pojkar och flickor i de båda grupperna. Vi startade med att pressentera oss och barnen berättade i sin tur sina namn. Utifrån intervjuerna med barnen så märkte vi att barnen inte hade grepp om vad flyta betydde. Därför startade vi med att förtydliga detta. Vi visade barnen med hjälp av en pappersboll och en skål med vatten hur ett föremål flyter. Vi bestämde tillsammans att ett föremål som flyter ligger stilla på ytan och inte sjunker till botten. Där efter för att fånga barnens intresse började vi med att läsa en saga om en skalbaggefamilj, sagan slutade med en uppgift som vi tillsammans skulle lösa. Lerklumpen skulle på något sätt flyta så att den kunde hjälpa skalbaggen över till andra sidan ån. Vi upplevde i båda grupperna att barnen var uppmärksamma och kom med idéer om hur leran skulle formas på bästa sätt. Barnens idéer var ” man kan forma den till en båt” sa ett barn. Några barn sa att man måste göra lerklumpen platt för att få den att flyta. Någon hade en ide om att man kunde bygga en bro av leran. Även att man kunde lägga leran på varandra för att få den att flyta. Barnens idéer testades och ganska snart hade barnen kommit fram till en bärande form för leran. Vi förtydligade då för barnen vad de hade gjort för att få leran att flyta. De hade plattat ut leran och gjort den större och därav så kunde leran flyta på vattnet eftersom den trängde undan mer vatten. Därefter fick barnen rita och måla hur vi tillsammans hade gjort och hur vi hade gått tillväga. När barnen hade målat klart fick de berätta för varandra i gruppen hur de hade tänkt och vad de hade målat.

Mål

Vi ville att verksamheten skulle möjliggöra en begynnande förståelse för att ett föremåls form har betydelse för flytförmågan. Mer specificerat att lerklumpens volym var tvungen att öka för att kunna flyta. Vi menar att vi har möjliggjort detta för barnen och att de visat förståelse genom att själva dra slutsatser och komma med egna idéer till konstruktioner som faktiskt flöt.


Reflektion

Antalet barn i grupperna var lagom dels för att vi då kunde ge alla uppmärksamhet och samtala med barnen kring ämnet. Barnen kom med tankar kring hur vi tillsammans skulle göra för att få lerklumpen att flyta. Vi tycker att det var roligt att se att gruppen kom fram till hur de skulle göra för att få leran att flyta. När ett av barnen hade fått sin lera att flyta var de andra snabba att observera det och pröva en liknande form. De övergav alltså relativt snabbt sin ursprungliga tanke om hur de skulle göra, exempelvis att bygga en bro. Vi upplever att ett tillfälle med experiment var alldeles för lite för att barnen skulle kunna ta till sig begreppen. Visst fick de erfara hur det kan vara att experimentera för att lära sig saker, men vi menar att det behövs fler tillfällen som behandlar olika aspekter av ämnet för att ett större lärande skulle kunna möjliggöras, exempelvis kring flyta-sjunka och densitet. Vi anser också att man bör hålla på under en längre tidsperiod för att ge de nya kunskaperna lite tid att sjunka in.
Barnen målade teckningar som avslutning, det var intressant att jämföra de olika grupperna åt då vi kunde se likheter i vissa teckningar. Vi funderar kring om den färdiga teckningen säger så mycket om vad barnen lärt sig. Vi ser istället målarstunden som ett tillfälle för reflektion. Under tiden när barnen målar ger det oss och barnen möjlighet att samtala och diskutera om vad det är vi har gjort tillsammans.
Vi använde oss av en glasskål när experimentet utfördes, alla barnen såg då bra och det blev tydligt om föremålet flöt eller inte. Barnen kunde då lära av varandra.
Någonting som vi blev förvånade över vara att barnen inte tänkte kring sagan när de sedan skulle forma lerklumpen. En tanke som vi hade innan var att barnen skulle relatera mer till sagan men så blev det alltså inte. I en av grupperna tog vi upp sagan igen på slutet för att koppla tillbaka till den och då var det några som tog med sagans karaktärer i sina teckningar men de lämnade skalbaggen helt ute. Vi vet inte varför det blev så men kanske skulle sagan ha varit utformad på ett annat sätt; Kanske skulle varje barn ha fått en skalbagge som de skulle få att flyta för att konkretisera. Våra avslutande tankar med det genomförda är att med hjälp av experiment fångar man barnen på ett bra sätt och de blir intresserade. Vi upplever att det barnen lär med händerna det kommer de ihåg. Förutsättningarna för att experimentera i små grupper på förskolan är bra då vår erfarenhet är att barnen ofta är uppdelade i mindre grupper någon gång under dagen.