Teknik i skolan och förskolan

Teknik i förskola och skola

Skolan
På min vfu skola fanns ingen färdig utarbetad arbetsplan för ämnet teknik. Eleverna har arbetat med mindre teknik projekt under min verksamhetsförlaggda tid på skolan, de har skapat trä gåbrädor i slöjden. Först fick eleverna rita en egen skiss över hur de ville att just deras gåbräda skulle se ut och sedan följa mallen för att skapa sitt verk. I träslöjden använder sig eleverna av olika tekniska föremål så som vinklar, svarvar och sågar av olika slag. Men de använder även pennor och sandpapper, sådant som eleverna själva inte reflekterar över att det är tekniska föremål och att det krävs en viss teknik för att resultatet ska bli som de själva har tänkt sig. I klassrummet har eleverna olika material som de använder sig av när de räknar matematik. Materialet är som små klossar och kallas för centimo, jag anser att eleven använder sig av en viss teknik när de konstruerar stavarna på olika sätt för att få rätt svar till talen de ska räka ut.
På skolan finns det även en låda som eleverna får ”plocka” med när de har tid över. I lådan finns det en telefon, skruvmejsel, skruvar, sladdar och konsoler till dem. Men jag upplever att elevernas intressen för lådan inte finns, det tror jag beror på att den finns tillgänglig för eleverna hela tiden samt att innehållet sällan byts ut i lådan. Det måste vara spännande att få ”plocka” med innehållet.

Förskolan
Teknik är det som människan sätter mellan sig och sin omgivning. (Ginner, 1996)
På förskolan finns det oändligt med föremål som hör till teknikens område. Det finns allt från spadar, gungor och cyklar till lego, kapplastavar och tygkuddar i lekrummet. På min verksamhetsförlaggda utbildning har jag observerat ett flertal gånger att barnen gemensamt, pojkar och flickor, bygger kojor i lekrummet med stora kuddar. De samarbetade och vägledde varandra hur de skulle göra för att få den största och mest hållbara kojan. Jag hörde en pojke säga ”lägg din kudde här för då blir det stadigt, för din kudde är stor”. På förskolan fanns det en snickarhörna där pojkarna tillbringade mycket tid. De byggde olika lådor i trä som de sedan målade och satte lås på. Låset gjorde de själva av en spik och en pinne. En förskollärare påpekade för pojkarna att de nu själva hade konstruerat ett lås som gjorde att lådan satt fast och luckan åkte då inte upp när de vände upp och ner på trälådan. Men flickornas intresse för teknik på förskolan var inte så stort. Intresset hos förskollärarna att ge barnen roliga och utmanande tekniska uppgifter fanns inte och det speglade av sig hos barnen. Om teknikämnet görs lustfullt och spännande tror jag att även flickornas intresse skulle väckas. Om det erbjuds en kreativ miljö för barnen ökar deras intresse och barnen blir öppna för nya kunskaper. (Ginner 1996) skriver att i en kreativ miljö får barnen/eleverna en vana att lösa problem och reflektera över lösningar. Detta håller jag med om att det leder till att barnen/eleverna får nya erfarenheter, tankar och idéer.

Ginner, T & Mattson, G (1996)

Naturvetenskap och genus...

Under kursens gång har vi bland annat berört naturvetenskapen i ett genusperspektiv där forskning har visat att intresset för naturvetenskap och teknik är lägre hos kvinnor än hos män. Med det i tankarna stötte jag på denna bilden på his hemsida och frågar mig vilken bild av naturvetenskapen som den sänder... Mannen är forskaren och kvinnorna (förutom den enda mannen längst bak som är näst intill osynlig pga ljuset) står med förundrande och imponerade blickar runt om. Är det hans assistenter månne eller flygvärdinnor (vad nu de skulle göra där??). Förstärks inte bilden av att forskare är män med rufsigt hår (om än i en 2000-tals tappning)?? På vilket sätt ska bilden appelera till både kvinnor och män, det undrar jag?
hmm... En liten reflektion bara...

Teknik

Ginner (090326) beskrev under sin föreläsning tekniken som en förlängning av våra mentala och fysiska förmågor, samt att tekniken genom historien har skapas utifrån människan behov. Kort kan man alltså säga att allt människan skapat är kopplat till teknik. Således skulle man kunna säga att allt som finns på förskolan har med teknik att göra. Det kan ju förvisso kännas lite brett, men har man den synen, att allt är teknik tror jag att det kan öppna upp för möjligheter att se och belysa teknik i sammanhang där man annars skulle missa det. Kanske kan det öka intresset för teknik för sådana som annars är ointresserade…
Jag skulle kunna göra en lång lista med olika saker som exempel på föremål vilka har med teknik att göra både i utemiljön och innemiljön (cyklar, spadar, lekstugan, olika maskiner och tekniska apparater som dator, musikanläggning osv.) men jag vill istället förmedla det förhållningssätt till teknik som jag delvis har sett på förskolan och vad jag utifrån det jag sett skulle vilja utveckla.

Ginner menade att barn och elever behöver tekniska kunskaper för att de, när de växer upp, ska kunna hantera och navigera i sin tekniska vardag. Han menade också att en demokrati behöver medborgare med teknisk förståelse för att de ska kunna inta ett kritiskt förhållningssätt och göra väl grundade val. Läroplanen föreskriver att vårt uppdrag dels går ut på att leda barn och elever mot att bli medborgare i ett demokratiskt samhälle. Med utgångspunkt i detta menar jag att mycket av tekniken på förskolan ska handla om att väcka barnens nyfikenhet över hur saker fungerar, få dem att ställa frågor och inta något sorts kritiskt förhållningssätt som genererar i att undersöka eller att de på eget initiativ hittar lösningar på sina behov. På förskolan där jag är anser jag att det finns förebilder för ett sådant förhållningssätt, i alla fall vad gäller att skapa utefter sina behov. En make till en av förskollärarna snickrar mycket leksaker till förskolan. Barnen är väl medvetna om att han gör det, vilket skapar stora förutsättningar för att införliva ett ”möjlighetstänk” hos barnen. Skapas ett behov av exempelvis en till docka till dockhuset, eller en barnsäng i den samma så blir inte första tanken att förskolan måste köpa in den (för pengar som inte finns…) utan att man faktiskt kan skapa själv. Alla förskolor har inte tillgång till en snickare men kanske skulle det vara ännu mer värdefullt om barnen själva får vara med och skapa det de vill ha. Det är ju också så mycket mer kreativt och frambringar en situation där sakerna anpassas efter lekens behov och inte tvärt om, att leken får anpassas till färdigproducerade saker.

Förskolan där jag är har inte någon speciell ”teknik hörna” eller liknande men tekniken finns där ändå. Leksaksbilarna är fulla med teknik, hjulen som hjälper bilen framåt, dörrar som, ibland, går att öppna, flak som tippar och skopor som gräver. Dockornas rörliga höft och axelleder, de blinkande ögonen, hur funkar det? Elvira berättar för mig att en av dockorna kunde prata förut, men nu är den sönder. Hur kunde det gå till att den pratade, och kan man laga den? I det barnen naturligt och på eget initiativ kommer i kontakt med varje dag finns tekniken och förskollärarens uppgift är att belysa denna och uppmuntra barnen att ställa frågor eller finna svar på de frågor barnen redan har.

På förskolan har barnen har tillgång till diverse konstruktionsmaterial så som, kapplastavar, papper, kartong, tejp sugrör, play dough med mera. Jag menar att det är en viktig förutsättning för att utveckla teknisk förståelse att ha tillgång till sådant material, samt att få använda det när behovet finns. Jag har ett skräckexempel från VFU där allt skapande material antingen låg högt upp på hyllor som barnen inte kunde nå eller var inlåsta i ett rum. Barnen kunde alltså inte på eget initiativ komma åt att måla eller skapa utan en vuxens tillåtelse, vilket resulterade i att den sortens verksamhet inte förkom särskilt frekvent, i alla fall inte på barnens initiativ. Det menar jag är förödande för den skapande och kreativa utvecklingen. På den förskolan jag är nu har barnen tillgång till detta och nedan ses ett härligt exempel på hur två flickor helt på egen hand konstruerar sina egna handväskor. Då jag observerade barnen såg jag också hur värdefullt det kan vara med interaktion. Flickorna hjälpte varandra att finna lösningar då de stötte på problem i sin konstruktion. Då flickorna konstruerar väskan tränas inte bara deras tekniska förmåga utan även sammarbetsförmåga, abstrakt tänkande i att se hur grunden behöver vara för att de sedan ska få ihop den samt finmotorisk träning.

Här såg de också att de behövde ändra konstruktionen något för att

sidorna på väskan skulle gå att få ihop. De hjälps åt att tejpa.

Det är bra att vara två när man ska få ihop sidorna, en kan hålla och en kan tejpa.

Väskan är så gott som klar, det behövs bara ett handtag till.

Jag vill framhålla att jag inte menar att det är negativt att ha en ”teknikhörna”, det kan ju skapa extra möjligheter för barnen att utforska och undersöka sin omvärld med specifik belysning på just tekniken. Men jag menar att man också måste hjälpa barnen att se till tekniken i det de vardagligen kommer i kontakt med och utmana dem att utifrån det gå vidare. Som exempel kan vi ta lastbilen med ett flak som tippar. Vad är det som gör att flaket kan tippa? Kan man hitta en sådan konstruktion någon annan stans (skopor, dörrar, skåpsluckor, fönster med mera)?

Ytterligare några tankar kring besöket på Aspö

Jag tycker att det var en mycket rolig förmiddag och jag fick många konkreta tips på hur man som lärare kan bedriva utomhuspedagogik i de flesta ämnen. Jenny har i ett tidigare inlägg beskrivit några av sakerna vi fick göra och jag kommer att nämna några ytterligare. Här till vänster är ett litet konstverk som jag skapat med hjälp av kolkritan vi gjorde genom att skala en bit lind, rulla in den i folie och sedan lägga det lilla paketet i den varma askan.

Med hjälp av kottar skapade vi cirklar samt cirkelns diameter. Genom att sedan jämföra antalet kottar som cirkeln hade i omkrets med antalet kottar som diametern bestod av tydliggjordes det att en cirkels diameter är ungefär en tredjedel av omkretsen. Ett konkret sätt att vissa var talet pi kommer ifrån. Exempel, var cirkelns omkrets 24 kottar var diametern 8 kottar, detta stämde oavsett om det var en stor eller liten cirkel. Manne beskrev även med hjälp av oss studenter hur ett träd är uppbyggt med allt från rötter till vattentransportörer till bark och skadeinsekter, ett bra sätt då många lär sig genom att arbeta med kroppen istället för att endast titta på en bild. En sista sak jag vill ta upp från denna dag var då vi med hjälp av våra mobilkameror fick ta kort på olika påstående, i detta fall skrivna på engelska. Jag tycker det var ett bra sätt att använda elevernas mobiltelefoner och nyttja den nyare teknik på ett positivt sätt i undervisningen.

5.5 Diskussionsseminarium kring arbetsplaner och mål 5/5

Alla i gruppen presenterade de arbetsplaner man tagit del av ute på fältet. Ett intressant förhållningssätt som förekommer ute på fältet då det inte finns någon utarbetad arbetsplan är ”Vi arbetar utifrån läroplanens mål”. Vår reflektion på ett sådant uttalande är att det säger i princip ingenting om hur de arbetar, vilka områden de koncentrerat sig kring eller vilka konkreta mål de arbetar emot. Det positiva med de arbetsplaner vi tagit del av är att de tar sin utgångspunkt i läroplans- och kursplansmål. Men de nedbrutna och mer preciserade målen, om de överhuvudtaget är formulerade, är av varierad kvalitet. Problemet med många av målen är att de är väldigt vida och svåra att utvärdera. Vi vill ändå framhålla att det finns exempel på riktigt bra och utvärderingsbara mål. ”Eleverna ska kunna 4 vanliga frukter och 2 bär”. Vi ser dock att det kan finnas en poäng med att ha målen i arbetsplanen något öppna för att man som enskild lärare ska kunna anpassa arbetsområdet till eleverna i klassen. Det finns på vissa arbetsplaner väl utskrivna riktlinjer för bedömning av måluppfyllelse samt förslag på aktiviteter som målen kan uppnås. Vi såg också exempel på en samverkans grupp inom en kommun där det suttit representanter från olika skolor vars elever kommer att gå på samma högstadieskola. I samverkansgruppen har man tagit fram gemensamma arbetsplaner för att eleverna ska komma till högstadiet med samma utgångsläge. Det underlättar också för högstadiets lärare.


Exempel på arbetssätt
Grön flagg (www.hsr.se)
Det finns sex olika arbetsområden och man väljer ett av dessa och formulerar fem preciserade mål. Man arbetar med området i 6-18 månader.

NTA – Naturvetenskap och teknik för alla (Tema lådor)
Läraren på denna skola har utvecklat konceptet och lagt till uppgifter för att få ett mer ämnesövergripande perspektiv (SV, matematik historia, musik, bild). Ginner och Mattson (1996) beskriver att det är nödvändigt med ett ämnesövergripande arbetssätt för att få en förståelse då ämnena vilar på kunskaper och erfarenheter från olika ämnesområden. Lärarna läser in sig på temat innan arbetet startar med eleverna. Vi gjorde en jämförelse med Balthazars lådor som vi anser är mer inriktade på experiment och NTA-lådorna är mer omfattande och sträcker sig under en längre period (en hel termin) där eleverna bland annat får en egen bok kring temat. Det som är bra när man har ett väl utvecklat tema/område till exempel NTA-lådorna, är att arbetet är genomtänkt från början för att på ett bra sätt arbeta mot målen. Det banar också väg för att låta naturkunskapens olika ämnen gå in i varandra.

Andersson (2008) menar att skolas uppgift är att bland annat skapa ett engagemang och intresse för naturvetenskap, även läroplanen föreskriver det som grundläggande för skolans arbete. Vi har märkt att experimenterande arbetssätt är bra för att fånga elevernas intresse. Litteraturen föreskriver ett naturvetenskapligt arbetssättet, eller undersökande arbetssätt som Elfström m.fl. (2008) beskriver det. Då arbetsplanerna tar upp exempel på arbetsmetoder finns experimenterande och undersökande arbetssätt alltid med.

Anderson (2008) talar om vikten av att ha en progression för sitt arbete. Vi ser denna progression i vissa av arbetsplanerna där man för de tidigare åren i skolan även tagit med uppnåendemålen för femte skolåret.

Sjöberg (2005) menar att kommuner är skyldiga att ta fram arbetsplaner och han menar också att det kan göra stor skillnad för eleverna om det finns arbetsplaner eller inte. Vi håller med och ser att de skolor som har en väl utarbetad arbetsplan, arbetar med naturvetenskap och teknik i större utsträckning och mer målmedvetet än de skolor där det inte finns någon, eller en dåligt utformad arbetsplan.


Som avslutning gör vi en sammanfattning över vad vi menar är viktigt vid utformande av arbetsplaner. Utgångspunkten måste alltid tas i läroplan och kursplan. Vidare får man ta hänsyn till om kommunen har några prioriterade arbetsområden. Med det som utgångspunkt kan man forma nedbrutna och utvärderingsbara mål för eleverna. Vi menar att det också är viktigt att ge exempel på arbetsmetoder och arbetssätt samt hur målen är tänkta att utvärderas. Det är också viktigt att arbetslaget (eller den enskilda läraren) utvärderar arbetet för att se förklaringar till både god och mindre god måluppfyllelse.



Referenser

Andersson, B. (2008). ”Grundskolans naturvetenskap. Helhetssyn, innehåll och progression.” Lund: Studentlitteratur

Ginner, T & Mattsson, G. (1996) (red.). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur

Sjöberg, S. (2005). Naturvetenskap som allmänbildning – en kritisk ämnesdidaktik. (2:a uppl.) Lund: Studentlitteratur

Läroplaner och kursplaner

Aspö

Idag var det dags för vår grupp att besöka Manne Ryttman på Aspö gård. Manne berättade bland annat hur man räknar ut en eks ålder och vi fick prova på hur vi på ett enkelt sätt kan utöva undervisning i flertalet av skolans ämnen ute. Bland annat fick vi tillverka en egen kolkrita och sätta ihop en egen variant av "en ska bort" (fem myror är fler än fyra elefanter) med naturens tillgångar.

Dessutom fick vi besök av Ewa (Ewa på Nya Äventyr) från Sveriges radio, läs om det här.
Vill du lyssna på sändningen, så kan du gå in på "Lyssna igen", 28 april 10.30-11.30. (Begränsad tillgång, 30 dagar)

Balthazar

Jag har tillsammans med tre andra lärarstudenter besökt Science Centret Balthazar i Skövde. Centret ger barn/elever nya upplevelser och tankar kring matematik, naturvetenskap och teknik. Barnen/eleverna får själva prova på olika experiment när de är på Balthazar. Vi träffade även English house "John" , han testade två olika lekar med oss studenter. John visade på olika sätt hur ämnet engelska kunde bli roligt och intressant, han utgick ifrån eleverna och deras intressen. Flera bra ideer att använda sig av som lärare anser jag. På Balthazar får eleverna verkligen testa sig fram och det blir säkert en dag fylld med upplevelser, någonting annorlunda än skolan. Konstigt att det inte är fler skolor/förskolor från andra kommuner som besöker Baltazhar och att English House "John" har skolor att besöka i hela sverige?! Med tanke på alla hans ideer samt att det skulle ge eleverna mycket inom ämnet engelska.

Tekniken i skolan och på förskolan

Teknik
"Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process (s.22, Ginner och Mattsson)".

Skolan
På den skola där jag gör mina fältstudier finns NTA-lådor (Natur och Teknik för Alla) dessa lådor underhålls av Gun-Inger (samordnare för NTA och FLIS i kommunen). Lådorna cirkulerar runt i kommunen och i klasserna, varje låda är på skolan i en termin. Olika lådor passar för olika årskurser, den som innehåller mest teknik är: "Rörelse och konstruktion", den cirkulerar i årskurs fyra eller i årskurs fem och finns för närvarande inte på skolan. Lådorna innehåller en laborationssats för helklass och har handledning för både elever och lärare. De lärare som undervisar i NTA går igenom en temautbildning och har kontinuerlig kompetensutveckling i varje tema. Lådorna med program är utvecklade i sammarbete med Kungl. Vetenskapsakademien och Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien i nära samarbete med kommuner och friskolor.

Gun-Inger står för mycket av den teknik som jag har funnit på skolan, hon kommer till klassen och har med hjälp av klassföreståndaren en lektion bestående av bland annat: Snilleblixtarna som består av sex moment (Pilla, Sätta ihop, Upptäcka, Klura, Bygga och Visa). Under momentet Pilla får eleverna ta isär någon teknisk gammal pryl, exempelvis en telefon, de får se hur saken de pillat sönder ser ut inuti. Snilleblixtarna vill det barnen tänker ska tas på allvar av de vuxna och stimuleras.

Övrig teknik som barnen på skolan har fått arbeta med Gun-Inger med är: Robotverkstad (i grupp sätta ihop och programmera en LEGOrobot), Uppdrag 03 (i grupp planera och tillverka något bestämt, exempelvis var det förra året att tillverka en möbel som hade något med Astrid Lindgrens sagor att göra), Guldlock och Draken (Utifrån en sagan bygga något i papper som skyddar prinsessan mot draken), Pop up-kort (tillverka ett kort med in- och utbuktningar), Vikingaskepp (tillverka ett vikingaskepp i ett bestämt material som skall kunna flyta, vilket också testas), Tornslaget (handlar om ett torns konstruktion, hur man kan bygga stabilt, material är spetsiga tandpetare och blötlagda ärtor), Rörliga djurmodeller (konstruerar med en skokartong som bas för att eleverna skall få förtrogenhet med mekaniska rörelser samt att planera en sådan konstruktion) samt Raketen (lufttryck). Materialet med Pop up-kort och rörliga djurmodeller kommer från ett material som heter Teknik tillsammans. Mycket av det Gun-Inger genomför med klasserna är efter elevernas egna idéer men inom vissa ramar beroende på vilken aktivitet det är de arbetar med, till vissa av aktiviterna handlar det om att eleverna kan välja rätt material. Gun-Inger menar att det är viktigt att eleverna får chans att prova och att misslyckas för att komma in på rätt spår samt att eleverna får syn på den grundläggande tekniken som exempelvis att ett veckat eller rullat A4-papper blir starkare än om vi inte hade gjort något med det. "Tekniken arbetar med att lösa praktiska problem och där huvudfrågan är hur få det att fungera? (s.26, Ginner och Mattsson)" Med hjälp av Gun-Ingers intressanta aktiviteter får eleverna arbeta med att lösa praktiska problem och det är väl precis så det ska vara på tekniklektionerna? Teknik kan vara väldigt roligt, vilket jag fick erfare när jag fick möjligheten att själv programmera en av LEGO-robotarna på dator och sedan testa att köra den.

Förskolan
På förskolan handlar mycket av tekniken om att konstruera, de har lego, byggklossar i trä, byggklossar i skumgummimaterial, runda plastdelar, magnetiska delar med mera. I bygg- och målarrummet fann jag en ritning av ett rymdskepp och ett rymdskepp byggt av trä (spillbitar från en möbelfabrik skänkta till förskolan) som en pojke (sex år) har byggt. Pojken berättade att rymdskeppet inte exakt blev som på ritningen.

Gun-Inger berättade att förskolan där jag gör mina fältstudier har varit med och utarbetat en "Vattenlåda", olika experiment med vatten ingår i den.

Referenser:
Ginner, T & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Studentlitteratur.

Jennys och Lisas utvärdering med hjälp av Concept Carton i skolan

Utvärderingen genomfördes två veckor efter vårat lärandetillfälle, till utvärderingen valdes sex elever ut från den klass där vi utfört vårt lärandetillfälle. Vi frågade: "Hur tror du att båtar flyter?" och visade vår Concept Cartoon. De sex eleverna (valdes ut genom lottdragning, eleverna är vana vid det) fick svara på frågan och en i taget samtala om ämnet. Här nedan redovisar vi elevernas svar:

Pojke: För att vattnet är tungt. Båten har en speciell form under vattnet. Pojken säger att han inte vet varför han tänker att det kan vara så. Han tillägger att båten inte får vara för spetsig för då välter den och den får inte vara för platt, vidare berättar han att båten blir lättare i vattnet än vad den blir på land.

Pojke: Båten flyter på grund av formen (V-formad) under vatten och för att vattnet är tungt.

Flicka: Flickan fnissar lite när hon läser svaren på Concept Cartoonen och säger att hon förut trodde att det var på grund av motorn som båten flyter, men att hon inte tror det längre. Hon säger att det är på grund av formen; därför att när vi gjorde leran skulle leran ha en speciell form och inga sprickor och på grund av vattnet; Lisa sa att om vattnet är tyngre än båten kan det ta upp båten så att den flyter. Om båten sjunker kan den ha fått en läcka eller är för tung. Flickan ger ett exempel; om den har för mycket last eller om vattnet läcker in blir den tyngre och tyngre, förutom att sjunka så kan båten även lägga sig på sidan.

Pojke: Formen; eftersom jag gjorde en båtform när jag testade med leran och då fungerade det, båten flöt. Motor behöver båten för att komma framåt. Frigolit kan hjälpa båtar att flyta men de måste inte ha det. Kanterna är viktiga. Har man låga kanter kan vattnet komma in. När vattnet kommer in blir det för mycket tyngd på båten. Pojken provade att göra en helt "platt" båt (som en pannkaka), men den flöt inte. Vattnet bär båten lite. Om båten skulle vara gjord i trä och en sten skulle skada båten (båten är ömtålig när den är gjord i trä) skulle båten gå sönder och sjunka. Pojken berättar att trä är bra att bygga båtar med eftersom det är ett lätt material.

Flicka: Formen gör så att båten flyter; skrovet är tungt, vattnet är nästan lika tungt. Jag formade modelleran som en båt och testade att lasta med leksaksmynt.

Flicka: Vattnet är tungt och trycker upp båten. Det är luft inuti båten. Skulle båten vara fylld med trä skulle båten sjunka och bli för tung. Kanske kan det bero på vilket material båten är byggd av, materialet måste vara hårt och tätt. Är det hål i botten av båten kommer vattnet in och den blir tyngre. Båtar kan inte vara gjorda av tyg, då skulle man inte kunna gå på den. Flickan berättar också att det inte får vara för mycket last på båten eller fellastad, för då sjunker den. Kanterna på båten måste vara höga.

Intressant att den ena flickan reflekterade över sitt "felaktiga" svar vid föregående samtal och hur deras svar har ändrats från båda gångerna.

(Inlaggt av Anna och Maria. Bättre sent än aldrig...)

Genomförande av experiment i åk 3

Vi har genomfört ett experiment på en skola i västra Götalands län, i en klass med blandade elever i årskurs 2 och 3, i grupper om åtta respektive nio elever med både pojkar och flickor i varje grupp.

Vi samlade barnen i en ring på golvet framme vid tavlan för att presentera oss för varandra då eleverna inte träffat en av oss tidigare. Genom att ha eleverna i en ring på golvet anser vi att man på ett bättre sätt kan få ögonkontakt med alla elever, man knyter ihop gruppen och interaktionen blir mer personlig samt alla elever kommer till tals. En annan aspekt är att man lättare kan ”fånga” dem då man har eleverna nära sig. Som vi beskrivit i vår planering skulle vi tillsammans med eleverna ställa en hypotes om vad som skulle hända när modelleraklumpen släpptes i vattnet. Förslag som kom upp var att den ”blir större”, ”sjunker”, ”först flyter sedan sjunker”, ”flyter”, ”sjunker först och flyter sedan”. Vi provade och modelleran sjönk. Vidare fick eleverna komma med förslag om hur man kunde göra för att få modelleran att flyta. Förslag som kom upp då var att ”göra den till en båt”, ”göra den mindre”, ”inte ha så mycket vatten”, ”göra den till ett glas”. Varför lerklumpen sjönk teorianknöts genom att visa denna figuren

Här förtydligade vi begreppen tyngdkraft och lyftkraft och volym. För att visa på att klumpen tränger undan vatten demonstrerade vi för hela gruppen begreppet volym genom att stoppa ner en stor lerklump i ett fyllt glas med vatten som stod i en vidare burk. När klumpen släpptes i såg eleverna tydligt att vattennivån steg och vattnet rann över kanten men att det fortfarande var vatten ända upp till kanten. Vi konstaterade tillsammans med eleverna att det hade runnit ut lika mycket vatten som motsvarade klumpens volym. Här lyfte eleverna egna erfarenheter från när de upplevt det fenomenet, exempelvis ”En gång när jag stoppade ner min hand i ett glas såg jag vattnet steg och rann över” en annan elev förtydligade ”när man stoppar ner handen höjs vattnet för vattnet får inte rum där nere”. Innan eleverna började experimentera läste vi igenom experimetrapporten som de skulle fylla i och förtydligade arbetsgången och begrepp som skulle kunna vara svåra.

I den första gruppen gjorde vi gruppindelningen och i den andra gruppen grupperade eleverna sig naturligt och vi avstod då från att styra det.

Eleverna började tänka igenom och skriva hur de tänkt gå tillväga för att få lerklumpen att flyta. Några exempel på detta är: ”Kanske om man bygger en båt av leran”, ”Göra ett hål i den”, ”Platta till den ordentligt”, ”jag tror att den flyter om man gör den som ett glas”. Därefter experimenterade eleverna med modelleraklumpen utifrån sin hypotes. Sjönk den så provade de något annat. Eleverna tog också hjälp av varandra för att få nya idéer, vilket vi uppmuntrade. De elever som snabbt fick fram en form som flöt fick börja lasta den med knapar för att se hur många de kunde lasta innan tyngdkraften blev för stor och ”lerbåten” sjönk. Under tiden eleverna experimenterade gick vi runt och hjälpte eleverna se teorin i det som hände. Alltså om deras konstruktion sjönk så var tyngdkraften för stor och om den flöt så var tyngdkraften och lyftkraften lika, den trängde undan lika mycket vatten som den vägde och därför flöt den. När vi såg att elever fått ihop en konstruktion som flöt samlades vi alla framme vid tavlan igen och eleverna fick redogöra för varandra hur de gått till väga och hur det gick. Teorin lyftes återigen in och vi relaterade det till elevernas resultat. Allt avslutades med att vi läste en kort historia om Arkimedes för att ge eleverna ett historiskt perspektiv samt för att nämna Arkimedes. Någon elev berättade att han sett Arkimedes i en bok om gamla vetenskapsmän.

Måluppfyllelse

Den avslutande samlingen använde vi som en utvärderingsform. Då eleverna berättade om hur de hade gjort visade de att förstått att lerklumpens form var tvungen att ändras, det vill säga att volym var tvungen att öka så leran trängde undan mer vatten. De använde dock inte begreppen tyngdkraft, lyftkraft och volym då de berättade vilket gör det svårt för oss att bedöma om de egentligen fått förståelse för just de begreppen. I och med att vi både innan, under och efter experimentet lyfte in och relaterade teorin anser vi att vi möjliggjort för växelspelet mellan teori och praktik vilket vi hade som mål. Alla eleverna klarade av att med mer eller mindre handledning planera och utföra enklare konstruktioner. Den avslutande sagan om Arkimedes, samt övrigt lektionsinnehåll, anser vi bidrog till en kännedom om Arkimedes princip. Vår concept cartoon utvärdering kommer hjälpa oss att se om och på vilken nivå eleverna har fått kunskap kring ämnet. Vi väntar med spänning…

Reflektioner

Vi upplever att eleverna i båda grupperna visade på intresse och nyfikenhet för lektionsinnehållet då de ofta lyfte egna erfarenheter och tankar och försökte koppla ihop det med lektionens innehåll. Det visar också på att de har fått en förståelse i och med att de kan ta den teorin de fått med sig idag och stoppar in i egna tidigare erfarenheter. En pojke sa: ”Om man skulle bada och det skulle vara många stora båtar där så skulle vatten ytan höjas och det skulle bli djupare vatten.”
Vi upplevde att eleverna var vana att experimentera, de började snabbt arbeta och förstod vad de skulle göra.

Det tog längre tid för eleverna att komma fram till en flytande form än vad det gjorde för förskolebarnen. Vi funderar på vad det kan bero på och har några olika teorier. Det skulle kunna vara så att eleverna söker ett rätt svar och förväntar sig att det ska vara komplicerat. Kanske kan det bero på att den inledande teorin upplevdes som komplicerad och att lösningen också måste vara komplicerad. Vi frågar oss som utgången skulle ha varit en annan om teoridelen varit placerad efter experimentet. En annan koppling vi gjort mellan förskolan och skolan var att eleverna inte tog hjälp av varandra i lika stor utsträckning som barnen på förskolan och att det i så fall kan vara en bidragande orsak. Eleverna var ju också mer utplacerade än vad barnen var. Vi tycker ändå att det var bra att eleverna var sin skål med vatten, till skillnad från förskolebarnen, då de annars lätt kunnat skvätta vatten i varandras ”lerbåtar” och fått dem att sjunka.

Experimentrapporten var både positiv och negativ. Många av eleverna upplevde det som ett jobbigt moment och visste inte vad de skulle skriva och hur de skulle formulera sig. Det tog mycket tid. Å andra sidan tycker vi att det är viktigt att de tränar på att skriva experiment rapporter då det kommer krävas av dem längre upp i årskurserna. Det är också viktigt att träna på att reflektera kring det man gör vilket blir tydligt då de fyller i en experimentrapport. Den slutsats vi drar av detta är att man måste ha ett tydligt syfte med att använda en experimentrapport och om man tycker att det är viktigt ge eleverna mycket tid att fylla i den samt vara närvarande och ställa frågor som gör att eleverna får syn på sitt lärande.

Eleverna var uppdelade i halvklass vilket var bra. Hade grupperna varit större skulle möjligheten för oss att gå runt och samtala med dem och ställa utmanade frågor varit mindre. I och med att elevernas arbetsintensitet var hög tror vi att de upplevde det som kul, spännande och intressant vilket talar för experimenterande i skolan, något vi tar med oss.

(Inlaggt av Anna och Maria. Bättre sent än aldrig...)

Genomförande av experiment i förskolan

Det var en förskola i västra Götalands län och barnen var i åldrarna 4 till 5 år gammal. Barnen var indelade i grupper om två och vi hade 4 barn i varje grupp. Barnen var blandade pojkar och flickor i de båda grupperna. Vi startade med att pressentera oss och barnen berättade i sin tur sina namn. Utifrån intervjuerna med barnen så märkte vi att barnen inte hade grepp om vad flyta betydde. Därför startade vi med att förtydliga detta. Vi visade barnen med hjälp av en pappersboll och en skål med vatten hur ett föremål flyter. Vi bestämde tillsammans att ett föremål som flyter ligger stilla på ytan och inte sjunker till botten. Där efter för att fånga barnens intresse började vi med att läsa en saga om en skalbaggefamilj, sagan slutade med en uppgift som vi tillsammans skulle lösa. Lerklumpen skulle på något sätt flyta så att den kunde hjälpa skalbaggen över till andra sidan ån. Vi upplevde i båda grupperna att barnen var uppmärksamma och kom med idéer om hur leran skulle formas på bästa sätt. Barnens idéer var ” man kan forma den till en båt” sa ett barn. Några barn sa att man måste göra lerklumpen platt för att få den att flyta. Någon hade en ide om att man kunde bygga en bro av leran. Även att man kunde lägga leran på varandra för att få den att flyta. Barnens idéer testades och ganska snart hade barnen kommit fram till en bärande form för leran. Vi förtydligade då för barnen vad de hade gjort för att få leran att flyta. De hade plattat ut leran och gjort den större och därav så kunde leran flyta på vattnet eftersom den trängde undan mer vatten. Därefter fick barnen rita och måla hur vi tillsammans hade gjort och hur vi hade gått tillväga. När barnen hade målat klart fick de berätta för varandra i gruppen hur de hade tänkt och vad de hade målat.

Mål

Vi ville att verksamheten skulle möjliggöra en begynnande förståelse för att ett föremåls form har betydelse för flytförmågan. Mer specificerat att lerklumpens volym var tvungen att öka för att kunna flyta. Vi menar att vi har möjliggjort detta för barnen och att de visat förståelse genom att själva dra slutsatser och komma med egna idéer till konstruktioner som faktiskt flöt.


Reflektion

Antalet barn i grupperna var lagom dels för att vi då kunde ge alla uppmärksamhet och samtala med barnen kring ämnet. Barnen kom med tankar kring hur vi tillsammans skulle göra för att få lerklumpen att flyta. Vi tycker att det var roligt att se att gruppen kom fram till hur de skulle göra för att få leran att flyta. När ett av barnen hade fått sin lera att flyta var de andra snabba att observera det och pröva en liknande form. De övergav alltså relativt snabbt sin ursprungliga tanke om hur de skulle göra, exempelvis att bygga en bro. Vi upplever att ett tillfälle med experiment var alldeles för lite för att barnen skulle kunna ta till sig begreppen. Visst fick de erfara hur det kan vara att experimentera för att lära sig saker, men vi menar att det behövs fler tillfällen som behandlar olika aspekter av ämnet för att ett större lärande skulle kunna möjliggöras, exempelvis kring flyta-sjunka och densitet. Vi anser också att man bör hålla på under en längre tidsperiod för att ge de nya kunskaperna lite tid att sjunka in.
Barnen målade teckningar som avslutning, det var intressant att jämföra de olika grupperna åt då vi kunde se likheter i vissa teckningar. Vi funderar kring om den färdiga teckningen säger så mycket om vad barnen lärt sig. Vi ser istället målarstunden som ett tillfälle för reflektion. Under tiden när barnen målar ger det oss och barnen möjlighet att samtala och diskutera om vad det är vi har gjort tillsammans.
Vi använde oss av en glasskål när experimentet utfördes, alla barnen såg då bra och det blev tydligt om föremålet flöt eller inte. Barnen kunde då lära av varandra.
Någonting som vi blev förvånade över vara att barnen inte tänkte kring sagan när de sedan skulle forma lerklumpen. En tanke som vi hade innan var att barnen skulle relatera mer till sagan men så blev det alltså inte. I en av grupperna tog vi upp sagan igen på slutet för att koppla tillbaka till den och då var det några som tog med sagans karaktärer i sina teckningar men de lämnade skalbaggen helt ute. Vi vet inte varför det blev så men kanske skulle sagan ha varit utformad på ett annat sätt; Kanske skulle varje barn ha fått en skalbagge som de skulle få att flyta för att konkretisera. Våra avslutande tankar med det genomförda är att med hjälp av experiment fångar man barnen på ett bra sätt och de blir intresserade. Vi upplever att det barnen lär med händerna det kommer de ihåg. Förutsättningarna för att experimentera i små grupper på förskolan är bra då vår erfarenhet är att barnen ofta är uppdelade i mindre grupper någon gång under dagen.

Utvärdering med concept cartoon

Lite kommentarer kring utvärderingen som genomfördes med vår concept cartoon på förskolan. Utvärderingen utfördes i mindre grupper, två eller tre barn i varje grupp för jag ville att det skulle kunna diskutera med varandra. Det fanns ingen direkt tanke varför det blev just de grupperna utan jag anslöt till barnens ”egna” grupper. Först visades vår cartoon upp och frågan ”Hur tror du båtar flyter?” ställdes. Ett av barnen förstod mycket väl att personerna vid strandkanten undrade det i och med att båten såg så gammal ut…en rolig kommentar tycker jag. Barnen i den första gruppen bestod av tre pojkar och de associerade till modellerna som de hade fått forma under experimentet för en dryg vecka innan utvärderingen. De förklarade och visade med händerna hur de hade format den för att få den att flyta. De sa att de var tvungna att platta ut leran för att den inte skulle bli för tung samt göra höga kanter för att inte vatten skulle läcka in. De berättade även andra saker som kunde flyta, som bollar, löv och papper (innan de blir blöt). När de fick frågan varför bollar flöt svarade en av pojkarna att det var för att den var full med luft. Efter en liten diskussion blev barnen nyfikna på vad det stod i pratbubblorna och det lästes upp det för dem. Alla var överens om att flytförmågan hade med formen att göra. I och med att många av barnen innan svarat att flytförmågan berodde på att båtar har åror, motor eller segel känns det mycket bra att de inte svarade det. Jag försökte även synliggöra detta en extra gång och tydliggjorde att vi inte behövde några åror eller motorer för att modelleran att flyta. Jag förklarade även att motor och åror används för att styra och förflytta båten och att en båt fortfarande flyter även om motorn är avstängd.

Sedan genomförde jag samma sak som ovan fast med två flickor. Den ena flickan var lite mer talför och berättade och visade direkt med händerna hur en båt måste se ut för att den ska flyta, hon påpekade även att det inte får komma in vatten för då sjunker den. Hon sa att vattnet lyfter båtar på något sätt. Den andra flickan sa inte så mycket men visade också med händerna hur en flytande båt kan se ut. Sedan lästa jag även för dessa upp vad de olika personerna i vår cartoon trodde båtars flytförmåga berodde på. De båda flickorna sa nej i kör gällande den personen som trodde det var för att båtar har motor, åror eller segel, de svarade ja på den som trodde det handlade om att vattnet är tungt och trycker upp båten, nej på den som trodde att det berodde på att båtar är gjorda av trä eller plast och ja på den som trodde att det hade med formen att göra. Diskussionen avslutades med att jag även här förklarade för barnen att båtars flytförmåga inte beror på att de har åror, segel eller motor eller för att det är gjorda av plast eller trä och relaterade till de båtar som gjorts av modelleran under experimentet. Jag förklarade även att man kan säga att vattnet trycker/lyfter upp båten om den är formad på ett visst sätt (en båt måste tränga undan lika mycket vatten som den väger om den ska flyta). Den ena av flickorna tänkte att båtar som ligger i hamn flyter för att de är fastbundna och jag försökte förklara för henne att det inte var därför de flöt men jag vet inte om hon ”köpte” det. Denna flicka hade inget svar angående hur det går till när båtar flyter första gången jag frågade så några tankar har kanske väckts i alla fall…

Känslan är att de flesta barnen ändå har fått en annan bild än de hade tidigare angående hur det går till när båtar flyter och det har både varit roligt och lärorikt att arbeta på detta sätt.

Teknik i skolan och förskolan

Efter att snart ha studerat till lärare i tre år har jag insett att det går att se det man vill se bara man tittar med ”rätt” ögon. Det jag en gång ”bara” såg lek i kan jag nu härleda till de flesta ämnen. Ahlrik (090130) menar att människor och djur alltid har använt sig av teknik, teknik handlar om att man skapar och använder ett föremål för att tillfredsställa ett behov. När jag hör ordet eller ämnet teknik går mina första tankar mot elektriska apparater som tv, dator eller till olika motordrivna fordon. Ginner och Mattson (1996) menar att vår omvärld är fylld med teknik som vi knappt reflekterar över, teknik kan nästan vara allt. Barn använder sig av teknik när de tillexempel bygger en koja, när de pysslar eller när de ska lösa ett problem. Ahlrik (090210) menar att det är viktigt att sätta in begreppet teknik i relevanta sammanhang. Skolan/förskolan är full av teknik, gångjärnen i dörrarna, pennvässaren, toaletten och cyklarna är bara några exempel. Teknik kan man även arbeta med under bild- och idrottslektionrna, det viktiga är att läraren tydliggör för barnen/eleverna att det är teknik som arbetas med. Ginner och Mattson (1996) anser att det är nödvändigt att höja den tekniska bildningen hos alla elever, alla ska ha en god allmänbildning och kunna diskutera samhällsfrågor.

Jag har nu varit ute på mina fältstudieplatser och studerat hur de arbetar med teknik samt vad de har för material. På både förskolan och skolan finns det en digital fotoram i entrén som rullar upp ett bildspel över vad de arbetat/arbetar med just nu. På förskolan höll de denna period på med att konstruera ett slott av bland annat mjölkkartonger och toarullar. En av förskoleläraren berättade för mig att det hade varit ute och studerat hur förskolans väggar var byggda då den är gjord av tegel och mjölkartongerna kan liknas med tegelstenar. Det fanns även en dator som både pedagoger och barn kan använda och de lägger stor vikt vid pedagogisk dokumentation. På skolan håller de på med ett tema om rymden i och med astronomiårat och i temat fanns ämnet teknik involverat, de både byggde och konstruerade samt pratade om rymdfarkoster. Både förskolan och skolan har gångavstånd till Science centret Balthazar och går dit flera gånger per år. De har även några gånger lånat med sig olika temalådor till skolan för att utföra olika experiment.

På förskolan finns det ett målarrum där barnen kan skapa konstverk utifrån olika tekniker med hjälp av papper, pennor, saxar, målarfärg samt olika paljetter, knappar, pärlor med mera. Sedan finns det också en lekhall där barnen bland annat kan bygga och konstruera med klossar, lego och kapplastavar. De som jag härleder till teknik på skolan är datorer, projektorer och overhead-apparater. Sedan har jag även lagt märke till att de på bilden skapar verk med olika tekniker, de har bland annat gjort tavlor med mosaikteknik. På idrotten har de till exempel spelat handboll och de blev då instruerade hur de skulle kasta på ett tekniskt ”bra” sätt.

Referenser:

Ahlrik, A-S. (090130). Ämnet teknik, innehåll och tilämpningar. Föreläsning på Högskolan i Skövde

Ahlrik, A-S. (090210). Teknikämnet och barns tidiga åldrar. Föreläsning på Högskolan i Skövde

Ginner, T & och Mattson, G. (red.) (1996). Teknik iskolan. Lund: Studentlittartur

Besök på Balthazar - Sinnenas Verkstad i Skövde

Idag var det dags för vår grupp att besöka Balthazar. Balthazar är ett science center där det finns en del klurigheter som vi inte kunde låta bli att klura på. Matematik, teknik och naturvetenskap är de områden centret arbetar främst med. Men i Balthazar huserar även "English House" och "Naturskolan". Samtidigt som vi var där var även en högstadieklass och två grupper med förskolebarn där.

Vår Concept Cartoon

Bilderna är hämtade från Multimediabyrån.

Några barns alster, lärandetillfälle i förskolan

Här ser ni bilder från gårdagens lärandetillfälle i förskolan, barnen har ritat och sedan berättat för oss (Lisa och Jenny) vad de har ritat. Namnen är raderade av hänsyn till barnen.

Jennys och Lisas lärandetillfälle i förskolan

Vi (Jenny och Lisa) har nu genomfört och observerat varsitt lärandetillfälle med fem förskolebarn i ena gruppen och fyra i den andra gruppen. Det var blandat med både flickor och pojkar i grupperna, samtliga barn var födda 2003.

Lärandetillfället började med att begreppet flyta klargjordes genom att vi både talade om det samt visade ett trähjul som flöt i en balja med vatten. När vi gjort det lästes sagan om förskolebarnen och skalbaggen. Sagan slutar med att barnen ska försöka hjälpa skalbaggen över bäcken till sin familj, det enda hjälpmedel de hade var en klump av modellera. Först frågades barnen om vad de trodde skulle hända om vi släppte klumpen i vattnet. Några trodde den skulle flyta, andra sjunka och en trodde att den skulle bli klistrig. Klumpen släpptes i vattnet och det kunde konstateras att den sjönk. Efter det fick samtliga barn en egen klump av modellera som de skulle försöka att få att flyta i baljan med vatten.

Barnen kom med olika förslag på hur modelleran kunde formas som de också provade. Under experimentets gång kom förslag som; ”Leran måste plattas”, ”Vi kan göra en flotte av den” eller ”Den kan se ut som en tacos”. Under tiden barnen formade leran frågade vi de om det vet något som kan flyta. Det visste de och de svarade att både båtar och träd kan flyta. När den sjönk respektive flöt frågade vi barnen om vad som hände för att de skulle reflektera över det. Några barn konstaterade att leran var för tjock och tung och det var därför den sjönk. De berättade också att det var viktigt att kanterna var tillräckligt höga samt att det inte fick finnas några hål som gjorde att det läckte in vatten. Ett av barnen i den första gruppen kom ganska snabbt fram till att leran måste vara formad som en båt/skål för att den skulle flyta och han testade flera gånger med samma strategi och ändrare bara lite i taget tills han fick den att flyta. Medan andra barn provade olika sätt varje gång, till exempel först en rund, sedan en platt, efter det en liten bit från klumpen och avslutningsvis en som påminde om en båt/skål. Även om de fick den båtliknande formen att flyta en liten stund provade de en helt annan strategi nästa gång. När de fått modelleran att flyta fick de prova att lasta båten med knappar eller en lerklump som symboliserade skalbaggen som de skulle rädda.

Avslutningsvis diskuterades det hur modelleran måste vara formad för att den skulle flyta och sedan fick de rita varsin teckning utifrån det som gjorts samt berätta om den. Vi kommer att bifoga några av barnens teckningar i ett senare inlägg.

Måluppfyllelse
Genom sagan och det lekfulla arbetssättet (experimentet) har barnens nyfikenhet och utforskande uppmuntras. Barnen provade eller såg flera olika sätt att forma leran på innan de lyckades få den att flyta. Under lärandetillfället kom barnen med hjälp av våra frågor fram till att modelleran måste vara formad på ett speciellt sätt för att den ska flyta. Både genom de lyckade och misslyckade försöken drogs slutsatser tillsammans med barnen (se ovan).

Reflektion
Som vi alla vet är barn olika och det är både intressant och underhållande att se hur olika barn tar sig an en uppgift. En del barn arbetade tålmodigt efter en strategi medan andra provade fler olika former. Vi lade också märke till att en del barn hade svårigheter med att forma leran på det sättet som de ville och blev tillslut uppgivna av att se den sjunka gång på gång. De barnen med god finmotorik hade lättare att forma leran. Vissa av barnen fick vi hjälpa att forma leran lite grann och det märktes att de blev glada när de såg sin skål/båt flyta. Under experimentets gång uppmuntrades barnen att titta och ta lärdom av varandra, något barn försökte även berätta hur han gjort för att lyckas. Skalbaggen som barnen skulle försöka hjälpa över bäcken hade vi inte med och barnen kom med förslag att en liten lerbit skulle kunna symbolisera den. Det förslaget ansåg vi var bra och det var bra att de fick testa om sina båtar verkligen kunde bära upp ”skalbaggen”.

Två elevers ifyllda experimentrapporter

Fotodokumentation

Bilder på hur eleverna i årskurs tre formade modelleran för att försöka få den att flyta:

Många elever formade den till en skål eller båt.

En elev använde sig bara av en liten bit av leran och lyckades få den att flyta.

En annan elev försökte att göra en flotte av modelleran, men den kunde dock inte flyta.

När eleverna fått modelleran att flyta fick de testa att lasta med suddgummi och plastmynt.

Lisas och Jennys lärandetillfälle med eleverna i årskurs tre

Vi (Jenny och Lisa) har nu genomfört varsitt lärandetillfälle med den andre som observatör i samma klass. Klassen var uppdelad i två grupper med cirka tio elever i varje. De båda lärandetillfällena kommer att presenteras tillsammans i och med att de genomfördes på ett liknande sätt. Tillsist kommer vi att ta upp måluppfyllelse samt några reflektioner.

Efter att vi presenterat oss och innehållet samlades eleverna i en ring på golvet framför tavlan. De blev tillfrågade om de visste vad en hypotes betyder, det visste de inte så det fick förklaras. Eleverna fick sedan komma med förslag till hypoteser om vad som skulle hända när vi släppte ner en klump av modellera (som var lila) i en glasburk med vatten. Samtliga förslag skrevs upp på tavlan och här presenteras några utvalda: ”Den går sönder”, ”Vattnet blir lila”, ”Den sjunker”, ”Den löser upp sig”, ”Om man tar upp den igen blir den kanske mjukare”, Den blir mindre”, ”Den sjunker men leran förändras inte”, ”Den stelnar”, ”Den kommer att flyta”. När alla elever fått ge förslag till hypotes skickades lerklumpen runt så de fick känna på den. Efter det utfördes experimentet och vi släppte ner leran i kallt vatten. Den sjönk och eleverna tyckte att den blivit lite hårdare. Utförandet skrevs också upp på tavlan med hjälp av elevernas förslag. Vi poängterade att utförandet skulle vara så tydligt att någon som inte varit med skulle kunna genomföra ett likadant genom att läsa det som skrivits. Varför sjönk den, frågade vi eleverna. Några svar vi fick var; ”Den hade ingen luft i sig”, ”Den var för tung”, ”Vattnet trycker ner den”. Tyngdkraften från lerklumpen var större än vattnets lyftkraft, lerklumpen trängde inte undan lika mycket vatten som den vägde. Detta illustrerades med en bild på tavlan:

För att synliggöra begreppet volym ställde vi glasburken fylld med vatten till bredden i en vid kruka. Lerklumpen släpptes i vattnet och lika mycket vatten som lerklumpens volym rann över kanten. Det konstaterades åter igen att tyngdkraften från leran var större än vattnets lyftkraft.

Eleverna fick nu en utmaning, de skulle försöka få en klump av modellera att flyta. De delades in i par och fick varsin experiment rapport som de skulle fylla i hur de trodde de skulle göra för att få den att flyta. När de skrivit färdigt hypotesen fick de varsin klump av modellera och en burk med vatten. Eleverna testade nu olika sätt och under tiden dokumenterade de genom att skriva eller rita hur de gjorde på rapporten. Några av eleverna som blev löste utmaningen tidigt fick även fundera över hur konstruktionen på lerklumpen påverkade lastförmågan. De testade att lasta så många plastmynt som möjligt. Under experimentets gång hördes kommentarer som till exempel, ”Forma den som en båt, de flyter ju!” ”Det här var roligt!” ”Var det därför du intervjuade oss om båtar?”

Nu var det dags att knyta ihop säcken och eleverna samlades åter igen i en ring framför tavlan. Där lästes sagan om Arkimedes, eftersom experimentet bygger på hans princip, alltså Arkimedes princip. Elevernas tankar kring varför den sjönk respektive flöt lyftes fram, de menade att formen hade betydelse och kanterna var tvungna att vara höga och att det inte fick förekomma några sprickor/hål så att vatten kunde läcka in. De menade också att det var lättare att forma när leran var mjuk. En elev gjorde en jämförelse med en hink, en hink utan vatten är lätt och kan flyta och en som är fylld med vatten är tung och sjunker. Med andra ord konstaterades att så länge tyngdkraften är större än lyftkraften sjunker föremålet, föremålet står för tyngdkraften och vattnet för lyftkraften. Tyngdkraften strävar neråt och lyftkraften uppåt, är de lika flyter föremålet. Det handlar om att öka båtens (lerklumpens) volym utan att öka vikten för att få den att flyta. Vi applicerade experimentet på båtar och berättade att en båt måste tränga undan lika mycket vatten som dess vikt för att den ska flyta. Stora båtar kan ta tyngre last än en liten båt. En elev berättade att hon sett att det står maxvikt på båtar och drog en slutsats om dess betydelse. Experiment rapporten samlades in för utvärderingen av måluppfyllelsen.

Måluppfyllelse
Vi kan se att de elever som skriftligt eller muntligt dragit en slutsats har konstaterat att formen har betydelse för flytförmågan samt att den sjönk när den blev för tung (tog in vatten eller lastades för tungt). Detta anser vi är grunden till att förstå Arkimedes princip. Alla elever fick möjlighet att utforma varsin lerklump till ett flytande föremål och därmed praktisera ett naturvetenskapligt arbetssätt. De fysikaliska begreppen; lyftkraft, tyngdkraft, volym, Arkimedes princip samt hypotes var ord som vi frekvent använde och försökte tydliggöra innebörden av. Några av våra mål utifrån kursplanerna i teknik, kemi och fysik var att eleverna skulle utifrån en hypotes genoföra ett experiment där de skulle utföra en enkel konstruktion och därefter dra en slutsats, detta har de fått utföra under vårt lärandetillfälle.

Reflektion
Vi vill framföra att dagens båda lärandetillfällen har varit givande för oss båda och förhoppningsvis för eleverna. Att observera varandra har varit utvecklande då man kan ta till sig av den konstruktiva kritiken. Under lärandetillfället fick alla elever som ville komma till tals och man försökte ta tillvara och vara lyhörd på deras svar, genom observationerna kunde dessa kloka kommentarer citeras och reflekteras över i efterhand. Vi har dock några tankar kring hur och vad vi kunde ha gjort på ett annat sätt. Vi anser att det designade innehållet var lämpligt i och med att det handlade om en lektion på 80 minuter vardera. Prioritering under de båda lärandetillfällena har varit att eleverna skall få en förståelse istället för att endast göra därför hann inte alla elever skriftligt redovisat sina slutsatser. För att synliggöra begreppet volym och Arkimedes princip ännu mer kunde en våg och en tyngre lera eller ett annat tyngre föremål använts för att väga vattnet som rann över glasburkens kant när leran släpptes i vattnet. Det handlar om didaktiska val och vi är i slutändan nöjda med de val vi har gjort. Handledaren hade några tankar kring hypotes och hade nyligen av en professor hört att det inte var lämpligt att användas vid arbetet med yngre barn då det ska stå för processen. När vi ställde frågan, vad de tror skulle hända när vi släppte ner lerklumpen i vattnet, fick vi några påståenden angående att lerklumpen bland annat skulle lösas upp. Detta tror vi har att göra med deras erfarenheter av den lera som finns utomhus. Här kunde vi tydliggöra genom att använda oss av begreppet modellera under hela lärandetillfället istället för att ”bara” lera. I experimentrapporten torde vi lämnat mer plats för eleverna att skriva sina hypoteser. Angående pararbetet tog en del elever inte vara på kamratens framgångsrika upptäckter utan valde att gå sin egen väg. Detta var kanske ändå bra att man löste utmaningen på sitt eget vis. Ett par valde att fokusera på vattnets egenskaper (kallt, varmt och med tvål i), vi lät dem undersöka detta och det intressanta var att det här var inget som vi från början hade trott att de skulle lägga fokus på. Ett konstaterande är att gruppernas sammansättning har betydelse för lärandetillfället, en grupp var betydligt lugnare därför kom de igång och arbetade effektivare och mer tid kunde läggas till slutsats och diskussion. Det finns en utförligare saga om Arkimedes men vi har medvetet valt bort vissa delar då det i dessa delar handlar mer om densitet, detta skulle kunna vara en progression i fortsatt arbeta inom området flyta – sjunka.

Förskoleperspektiv och mål

Gruppen har utgått ifrån en frågeställning ”hur båtar kan flyta”. På det sättet får vi reda på barnens förkunskaper och deras tankar kring ämnet. Barnen på förskolan ska få upptäcka och utveckla nyfikenhet kring ämnet naturkunskap och att experimenten förhoppningsvis väcker tankar hos barnen. Även att utförandet sker på ett lekfullt sätt menar vi vara av vikt eftersom barnen är i förskoleåldern. Urvalen som vi gjort vid planering av experiment, är bland annat att barngruppen inte ska vara för stor då barnens frågor får större plats om gruppen är mindre som ett exempel. Vi har valt att inleda med en saga för förskolebarnen (sagan finns tidigare i bloggen). Detta för att det förhoppningsvis fångar barnens intresse redan från början. Sagan slutar med en uppgift som ska lösas och den gör barnen tillsammans med oss, barnens tankar och teorier är i fokus. Vi kommer under tiden samt efter experimentet förklara och låta barnens frågor synas och besvaras av oss. Barnen experimenterar i grupp då de finns mycket att lära av varandra, samt att de barn som inte är frågvisa även får chans att lyssna och lära och se vad som händer under experimentets gång.

Detta är några urval som gruppen har gjort vid planeringen av experiment med förskolebarn.
Vad som ska vara med och vad som ska uteslutas i de olika momenten med barnen är betydande, dels för barnens vidare intresse samt kunskap kring ämnet naturvetenskap. Barnen i förskolan ska få en inblick i naturkunskapen och de ska få höra olika begrepp för att de senare i skolåldern ska känna igen sig i och hört talas om fenomenet förut.
Sjöberg (2000) menar att ämnet naturkunskap är ett redskap för barnen att bära med sig genom livet och inte bara för framtidens experter. Utan att ämnet är viktigt för alla barn och elever. Vi menar med detta att barn bör få tillfälle att experimentera och testa sig fram inom ämnesområdet tidigt i livet. Redan tidigt ge barnen olika redskap för att de senare ska kunna utveckla goda färdigheter i ämnet och att barnens intresse och nyfikenhet väcks. Förskolelärare ska skapa ett intresse och inspirera barnen i förskolan, detta menar vi vara en bra grund för barnen att sedan i skolan känna till och vara bekant med vissa delar av naturvetenskapen, för att i skolan kunna bygga vidare på tidigare erfarenheter. Sjöberg (2000) menar även att allt lärande måste börja där barnen befinner sig. Med concept cartoon så utgick vi ifrån barnens förförståelse och vi fick reda på vart barnen befann sig och kunde då utgå ifrån dem till stor del då vi planerade.
Andersson (2008) menar att de yngre barnen behöver träning i att kunna beskriva vad som händer under experimentarbete. Det krävs att barnen har ett rikt språk för att kunna förklara med sina egna ord sin teori. Detta har vi valt att barnen i förskolan ska få träning i då de efter experimentet ska rita och måla vad som hände under genomförandet och träna sig på att beskriva och bli bekanta med att experimentera.

Mål

I kursplanen för ämnet kemi kan vi läsa följande:

Eleven ska kunna genomföra experiment utifrån en hypotes och formulera resultatet. (Sid. 63).

”befästa upptäckandes fascination och glädje och människans förundran och nyfikenhet så väl inför vardagslivets fenomen som naturens uppbyggnad”. (Sid. 59).

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 kan vi läsa följande:

Eleven ska känna till och förstå grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga … kunskapsområdena. (sid. 10).

Ämnesdidaktiken + skolperspektivet

Didaktik handlar i mångt och mycket om de val man gör inför ett undervisningsmoment (Sjöberg, 2000; Klaar, 090130). Klaar menar likt Sjöberg att ämnesdidaktiken handlar om den punkt där ämnesteorin och pedagogiken möts. Det handlar alltså om att göra val; Vad vill jag att eleverna ska lära sig, varför ska de lära sig det, vilken relevans har det och på vilket sätt ska det lärandet möjliggöras. Sjöberg menar också att ämneskunskaper är viktiga för att läraren ska kunna göra välgrundade ämnesdidaktiska val. Klaar understryker vikten av att vara medveten om vilka val man gör och även vad man väljer bort och varför. Klaar belyser också vikten av att göra sina val med utgångspunkt i elevernas förkunskaper för att de ska kunna skapa relationer mellan det de redan kan och den nya kunskapen. Detta för att ett effektivare och mer varaktigt lärande ska bli möjligt.

Vi har alla i gruppen känt ett behov av att utöka våra teoretiska kunskaper inom vårt valda ämnesområde för att kunna göra de välgrundade val som Sjöberg (2000) talar om. Dessa kunskaper har vi inhämtat dels genom litteratur och faktasidor på internet samt personer med stora kunskaper inom ämnet. Våra nyvunna kunskaper har vi sedan diskuterat fram och tillbaka i gruppen för att finna rätsida på krångliga begrepp och samband. Dessa diskussioner har även hjälpt oss att hitta olika förklaringssätt som vi tror att förskolebarnen respektive eleverna kommer att kunna ta till sig och förhoppningsvis förstå.


Skolperspektivet

Precis som för förskolebarnen har vi för eleverna valt att utgå ifrån en frågeställning där vi sökt svar på deras uppfattning om och förkunskaper kring hur båtar kan flyta. Med utgångspunkt i elevernas svar samt läroplans- och kursplansmål har vi sedan formulerat de mål vi vill att eleverna ska uppnå.

Teorin kring hur båtar, och andra föremål flyter innefattar en mängd olika principer, som tidigare redogjorts för i bloggen. Ur detta spann av teori har vi varit tvungna att utröna vad som är viktigast för just det experiment vi valt att genomföra med eleverna, vilka begrepp som är centrala och hur stor vikt som behöver läggas på olika moment för att eleverna ska nå en måluppfyllelse. Vi har valt ut tyngdkraft, lyftkraft och volym som viktiga begrepp men valt bort andra begrepp som exempelvis densitet och Newton (N), då vi menar att för många begrepp istället kan röra till det för eleverna. Andersson (2008) belyser vikten av progression i det naturvetenskapliga arbetet med eleverna och en sådan kan ligga i att tillföra ytterligare begrepp i sammanhanget och experimentera utifrån dessa. Vi menar att de begrepp vi valt att introducera eleverna för lägger en god grund för att de i framtiden förstå ytterligare begrepp.

Hur vi valt att lägga upp vår lektion har arbetats fram genom att diskutera ordningen på de olika lektionsmomenten för att se för- och nackdelar ur ett ämnesdidaktiskt perspektiv. Det har varit många val att ta ställning till och för att nämna ett sådant exempel tar vi teoridelen som eleverna ska få ta del av. Vår ursprungliga tanke var att lägga teoridelen sist för att eleverna skulle ha sina erfarenheter från experimentet att hänga upp teorin på. Efter ytterligare diskussion kom vi fram till att teoridelen kanske borde ligga först, så att eleverna hade den med sig in i experimentet, men vi ansåg att begreppen förmodligen skulle bli för abstrakta när någon av oss endast berättade om dem. Då provade vi istället tanken att första delen av experimentet (när den runda lerklumpen släpps i vattnet) genomförs av någon av oss. Eleverna är istället med och ställer hypotes/-er och beskriver genomförandet, som vi sedan skriver upp på tavlan. Resultatet och slutsatsen, alltså varför det blev som det blev, att lerklumpen sjönk, hjälper vi eleverna att förklara och här kommer teorin in. Efter det presenteras problemet vi vill att eleverna ska försöka lösa; att forma lerklumpen så att den flyter och de sätter igång att experimentera. Varför vi till slut valde att göra så är för att eleverna då får med sig de viktiga begreppen in i sitt experimenterande och den naturvetenskapliga nivån på experimenterandet höjs, anser vi, samt att vi då på ett mer konkret sätt kan visa och förklara begreppen.
Här visar vi tydligt att vi gör medvetna, reflekterade val samtidigt som vi är medvetna om vad vi väljer bort och varför.

Något vi i gruppen är överens om är vikten av ämneskunskaper för att kunna (och våga) ta steget in i naturvetenskapen tillsammans med eleverna, för hur ska man kunna förklara, undervisa och vägleda eleverna i något som man själv inte kan. Sjöberg (2000), Garbett (2003) och Ahlrik (090129) med flera, konstaterar samma sak; Att vara påläst är en viktig bas för att kunna göra välgrundade (ämnes-)didaktiska val.

Ämneshistorik

Arkimedes

Arkimedes levde på 200-talet f.Kr., han var matematiker, ingenjör, astronom och antikens främste vetenskapsman. Han är troligtvis mest känd för upptäckten av Arkimedes princip, som beskriver den kraft som påverkar ett föremål nedsänkt i vätska (Poirier Martinsson, 2005). Enligt Andersson (2008) uppkom lagen när kung Hieron av Syrakusa vände sig till Arkimedes och ville ta reda på om hans guldkrona verkligen bara innehöll guld. Arkimedes kände till densiteten för guld och kunde han bara bestämma kronans volym var det bara att dividera vikten med volymen. Han funderade länge på hur han skulle lösa problemet och en dag när han badade kom han på att vattnet som trängdes undan när han gick i badet var lika med volymen av hans kropp. Problemet var löst och det gällde nu att sänka ner kronan i vattnet för att ta reda på om den var gjord av endast guld. Aaboe (1969) menar att Arkimedes hade en nödvändig egenskap för att vara ett geni, han kunde lägga allt fokus på problemet han försökte lösa och utestängde allt annat under tiden.

Karlsson (090311) menade att Arkimedes konstaterade hur flytning går till. Volymen har betydelse för lyftkraften, det är till exempel svårare att få ned en badboll i vattnet som väger 1 kg än en tennisboll som väger lika mycket. Lyftkraften på en kropp är lika med tyngden av undanträngd vätska. Om till exempel en sten släpps ner i en skål med vatten kommer den att tränga undan lika mycket vatten som sin volym, då en stens volym är för liten i jämförelse med vikten kommer den att sjunka. Är tyngdkraften större än lyftkraften kommer föremålet att sjunka, lyftkraften beror på volymen och tyngdkraften på massan. När något flyter är tyngdkraften och lyftkraften lika, det ”läcker ut” lika mycket vatten som kroppen väger. Till exempel, en båt som väger 10 000 ton måste tränga undan 10 000 ton med vatten för att flyta. Om båten skulle knycklas ihop väger den fortfarande 10 000 ton men den skulle inte tränga undan tillräckligt med vatten för att flyta. Volymen eller formen är alltså avgörande för att ett föremål ska flyta.

Densitet
Densitet är ytterligare en faktor som har inverkan på flytförmågan. Både volymen på kroppen och vattnets densitet ger lyftkraft. Saltvatten har högre densitet än sötvatten och det är därför det är lättare att flyta i havet i jämförelse med en insjö (Karlsson, 090311).

Experimentet
För att en modellereklump ska flyta måste den tränga undan lika mycket vatten som den väger, så länge tyngdkraften är större än lyftkraften kommer leran att sjunka. Om leran är formad som en boll kommer den att sjunka efetrsom för lite vatten gentemot massans vikt trängs undan. Formas däremot leran som en båt ökar volymen och därmed trängs mer vatten undan, lerklumpens form måste alltså ändras för att den ska flyta.

Referenser
Aaboe, A. (1969). Antikens matematik från baylonierna till Ptolemaios. Prisma Magnum: Stockholm.

Andersson, G. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Helhetssyn, innehåll och progression. Lund: Studentlitteratur.

Karlsson, K. (090311). Natur och Teknik. Skövde: Handledning på högskolan i Skövde.

Poirier Martinsson, R. (2005). Arkimedes, matematiker, vapenmakare, stjärnskådare. Nordsteds: Stockholm.

Experimentrapport

Rapporten består av två sidor och är tänkt att användas i skolan.

Lärandetillfälle i förskola och skola

Lärandetillfälle i förskola
Vi har planerat att starta lärandetillfället genom att läsa en saga som vi själva har utformat för barnen för att fånga deras intresse. Här är sagan: Det är torsdag och alla förskolebarnen ska gå till skogen. Elin och Svante är bästa vänner och att gå till skogen är det bästa de vet för då får man leka vid bäcken. Men idag är inte allt som vanligt. När de kommer fram till bäcken ser de en liten skalbagge som vill ta sig över, för skalbaggefamiljen står på andra sidan och väntar.
Elin och Svante förstår att skalbaggen kommer att drunkna om den inte får hjälp att ta sig över. Barnen vet att de inte får gå i bäcken så de kan inte gå över med den. Elin och Svante bestämmer sig för att hjälpa skalbaggen att ta sig över till andra sidan. Det enda de hade med sig var en klump av modellera som Svante hade i sin ficka. "Kan vi använda den här", säger Svante till Elin. Vad tror ni?

Utifrån de intervjuer vi har genomfört har barnen ingen uppfattning om vad begreppet flyta är, därför tänkte vi börja med att visa vad begreppet flyta är genom att visa en kork som flyter på vattnet. Vi har tänkt oss en grupp med ca fem barn som sitter vid bord så att de ser varandra. Innan de får börja experimentera frågar vi barnen vad de tror kommer att hända när vi släpper ner leran i vattnet, hur kan vi göra för att få den att flyta? Därefter får barnen experimentera med modelleran och vattnet. Efter det får de rita och måla vad som hände. Vi frågar dem hur de skulle berätta vad som hände för någon som var närvarande.

Lärandetillfälle i skola
Till att börja med skall läraren tillsammans med eleverna skriva en hypotes på tavlan vad de tror händer när läraren släpper ner en lerklump i vattnet. Sedan släpper läraren ner lerklumpen i vattnet, läraren skriver på tavlan hur vi utförde experimentet genom förslag från eleverna. Hur kan vi skriva för att någon som inte var med på lektionen ska förstå? Eller hur kan vi skriva för att någon som vill utföra ett liknande experiment ska få samma resultat? Läraren berättar att tyngdkraften från lerklumpen var större än lyftkraften från vattnet. Lerklumpen trängde inte undan lika mycket vatten som den vägde. (Rita gärna på tavlan).
Utmaningen för eleverna blir att få lerklumpen att flyta. Eleverna kommer att få en experimentrapport (bifogas senare) som de fyller i parallellt med att de utför experimentet, denna rapport har sin utgångspunkt i naturvetenskapligt arbetssätt. Till experimentet får de använda modellera och en skål vatten.
Att tala om med gruppen av barn: så länge tyngdkraften är större än lyftkraften sjunker föremålet. Föremålet står för tyngdkraften och vattnet står för lyftkraften. Tala om Arkimedes, varför blev det som det blev? Tyngdkraften strävar neråt och lyftkraften strävar uppåt, är de lika flyter båten. Det handlar om att öka båtens (lerklumpens) volym utan att öka vikten för att få båten (lerklumpen) att flyta.
Saga med Arkimedes
För mycket länge sedan levde en grekisk vetenskapsman som hette Arkimedes. En dag när han skulle bada och klev i badkaret märkte han att hans kropp kändes lättare ju mer han sjönk ner i vattnet. Samtidigt såg han att vattnet steg. Arkimedes insåg plötsligt att den vattenvolym han trängde undan då han steg ner i badet var lika med volymen på hans kropp. Det berättas att han blev så lycklig över sin upptäckt att han sprang ut naken på gatan.

Genom Arkimedes kom upptäckten fram, hur föremålet flyter, detta kallas Arkimedes princip.